Vi är kvinnorna som är väsentliga för hela världens läkning efter pandemin. Vi utför det nödvändiga arbetet under usla förhållanden; vårt arbete är underbetalt och undervärderat; vi är utarbetade eller arbetslösa; vi lever i trångboddhet och tvingas ständigt förnya våra uppehållstillstånd. Vi kämpar dagligen mot manligt våld, både i hemmet och på arbetet. Vi har tröttnat på de våldsamma och exploaterande förhållanden vi lever under och vägrar förbli tysta! Vi organiserar därför ett nätverk av kämpande kvinnor, migranter och arbetare i östra, västra och centrala Europa: detta är Essential Autonomous Struggles Transnational (EAST). Vi uppmanar alla som kämpar mot kapitalism, patriarkalt och rasistiskt våld att delta i vår strejk den 8:e mars.

Den 8:e mars kommer vi att strejka mot exploateringen av vårt produktiva och reproduktiva arbete. Det är vi som håller samhället flytande genom vårt arbete som sjuksköterskor, städare, lärare, butiksarbetare, transport- och säsongsarbetare, betalda och obetalda hushållsarbetare. Det är vi som tar hand om barn, gamla och sjuka. När skolor och förskolor stänger blir hushållsarbetet tyngre på våra axlar. Många av oss har förlorat våra jobb då vi behövt ta hand om barn och hushåll. Vårt arbete är nödvändigt både i hemmet och på arbetsplatsen men ändå nedvärderas det.

Den 8:e mars kommer vi att strejka mot det tilltagande patriarkala våldet! Nationella regeringar använder pandemin för att stärka det patriarkala greppet om samhället: i Polen genom att begränsa aborträtten; i Turkiet med förslag om att dra sig ur Istanbulkonventionen; i Ungern genom att begränsa transpersoners rättigheter och driva  en anti-hbtq agenda. Samtidigt som vi uppmanas att stanna hemma för att vara säkra är det många av oss som inte har ett hem överhuvudtaget. För andra är hemmet allt annat än en säker plats då det är där man utsätts för våld. Våld i nära relationer har ökat under lockdowns. Vad som pågår är en öppen attack för att få oss att fortsätta tjäna samhället, underordnade i hemmet och exploaterade i världen utanför.

On the 8th of March we strike against the racist and exploitative regimes of mobility! As care and seasonal migrant workers from Eastern Europe, we have been “allowed” to reach Western countries to perform essential labor here, but we had to do so at our own risk, with no protections or social security. Our work sustains (health)care in the West, while in the East, the healthcare systems are collapsing on the shoulders of overworked and under equipped workers. Migrants and refugees from within and outside of the EU are left living in overcrowded dormitories, camps and working in unsafe environments, while they are never entitled to the same monetary aid that local populations are given. On the unequally divided map of Europe, migrants are paying the highest price of the pandemic, as they usually pay the highest price of exploitation.

Den 8:e mars strejkar vi mot rasistiska och exploaterande regimer! Som migrantarbetare från Östeuropa har vi fått tillträde till länderna i väst för att utföra nödvändigt arbete. Men detta har vi fått göra på egen risk utan skyddsnät och säkerhet. Vårt arbete upprätthåller vårdsystemet i väst samtidigt som sjukvården i öst kollapsar på utarbetade arbetares axlar. Migranter och flyktingar, såväl de som kommer från EU som de som kommer utifrån, tvingas bo i överfulla sovsalar och läger. Man arbetar i osäkra miljöer men man får aldrig tillgång till samma ekonomiska bistånd som den inhemska befolkningen. I det ojämlika Europa får migranter betala det högsta priset under pandemin.

Vi vägrar anses nödvändiga bara till att exploateras och förtryckas! Inspirerade av av tidigare och pågående kamper bygger vi vidare på erfarenheterna från den globala kvinnostrejken, de polska kvinnornas strejk och den feministiska kampen i Argentina för rätten till abort. Vi ser upp till protesterna och strejkerna som genomförts av vårdarbetare, barnskötare, transport- och säsongsarbetare i Bulgarien, Georgien, Österrike, Rumänien, Storbritannien, Spanien, Italien, Tyskland och Frankrike. Vi lär oss av kampen mot den rumänska lag som förbjuder diskussion om genus inom utbildning. Vi lär oss av migranternas globala mobilisering. Och vi lär oss av Black lives matter- demonstrationerna. Med utgångspunkt i dessa kollektiva erfarenheter av kamp och förmåga att utmana status quo, uppmanar vi alla kvinnor, arbetare, migranter och HBTQI+-personer att ansluta sig till vår strejk den 8e mars. Målet med vår strejk är att skapa störningar i de nuvarande villkor som förtrycker oss och att göra vår röst hörd i byggandet av något nytt. Med denna strejk slåss vi för följande krav:

Frihet från patriarkalt våld i alla dess former! Vi ser inte våld mot kvinnor som en isolerad företeelse, utan som en del av det patriarkala system som vill låsa fast oss i rollen som omsorgsgivare. Vi vägrar bära bördan av det nödvändiga arbetet, vilket tvingats på oss genom våld och trakasserier. Vi gör motstånd mot attackerna från ultrakonservativa regeringar och kräver säker, laglig och fri abort och preventivmedel i alla länder. Vi kräver ett omedelbart slut på de politiska och juridiska attacker mot hbtqi+-personer.

Högre löner för alla! Vår feministiska kamp för löner handlar inte enbart om könsskillnader utan om de kapitalistiska förhållanden som skapar och reproducerar alla lönehirarkier mellan kön, etnicitet, nationaliteter och olika delar av världen. Medan de rika har utnyttjat pandemin som en möjlighet att samla än mer rikedomar, har vi blivit lämnade att bära bördan som följer med åtstramningarna. Det är nog nu! Vi kräver inte bara lika löner mellan könen, utan högre löner för alla arbetare! Vi kräver en global omfördelning av välstånd! Vi ska ta tillbaka det som är vårt!

En välfinansierad och transnationellt inkluderande välfärd! Vi vägrar att gå med på återbyggnadsplaner som fortsätter att lämpa över decenniers nedmonteringar av välfärden på kvinnor och migranter. Vi vill skapa gränsöverskridande kontakter  mellan kamper för välfärd, bistånd och social säkerhet. Även om välfärdssystemen skiljer sig mellan länder bygger de på samma sexistiska och rasistiska uppdelning av arbete och löner som skapar hierarkier mellan kvinnor av olika nationaliteter. Vi vill omvandla dessa hierarkier till en gemensam kamp!

Villkorslösa uppehållstillstånd för alla migranter, flyktingar och asylsökanden! Vi tar avstånd från det sätt på vilket regeringar och arbetsköpare utpressar invandrare genom att ålägga dem omöjliga krav för att få uppehållstillstånd. Detta tvingar in migranter, särskilt de som kommer från länder utanför EU, i oacceptabla arbetsförhållanden.

Säkra och bättre bostäder för alla! Vi var redan i mars 2020 djupt nere i bostadskris och under pandemin har våra boendeförhållanden blivit ännu mer osäkra. Vi kräver rimliga bostäder till överkomliga priser där man slipper trångboddhet och andra prekära förhållanden! Människor som utsatts för våld i hemmet ska omedelbart få en ny bostad!

Genom vår strejk vill vi visa att våra liv och våra kamper är väsentliga! Därför behöver vi komma samman över gränserna. Den åttonde mars uppmanar vi alla att synliggöra kraften i det nödvändiga arbetet och använda den som ett vapen för att driva igenom våra krav i uppbyggnaden efter pandemin!

Vi uppmanar alla att organisera strejker på arbetsplatser och utanför dem. Demonstrationer, marcher, sammankomster, flashmobs, symboliska aktioner, pañuelazos, ruidazos! Låt oss få facken att stötta kvinnostrejken! Låt oss tillsammans föreställa oss hur vi kan synliggöra och koppla samman våra kamper över gränserna.

Vi uppmanar alla kvinnor, migranter och arbetare som delar vår vision och våra krav att delta i vårt möte den 21a februari då vi kommer diskutera utsikterna för vår strejk!

Vi bjuder in alla som står bakom detta manifest att skriva under det, sprida det och översätta det till sina egna språk så att det kan nå ut till fler kvinnor, migranter och arbetare.

Our work is essential, our life is essential, our strike is essential!

Du kan nå oss på:

Facebook: EAST – Essential Autonomous Struggles Transnational
Email: essentialstruggles@gmail.com